detfinnsingarövare

Med risk att låta sjukt deprimerad (vilket jag inte på något vis är ^^) .

Jag har ett bra tag nu funderat fram och tillbaka på hur mkt det egentligen spelar roll vem man är ,vart man ska , vart man varit.
 Vad man känner och varför.ligen så är

Jag har själv länge lagt just fokus kring dom bitarna och jag hoppas någonstans fortfarande att det är just innhållet som i slutändan skall räknas.

Men ärligt nu!
Känslor är ju ett männskligt påfund.
Det som egentligen ibland kan kännas som meningen i livet är att vandra runt som ett tomt skal, ett påskägg utan godis.
 Godiset gör en ju ändå bara illamående oavs om du bjuder nån på en karamell eller behåller allt själv. Människan har en tendens att få magont eller spy hur du än gör.



"Som en fjäril på nål, vacker att titta på
men vingar som inte slår"

Fuck!, vart vill jag ens komma med det här?? Jag får inte ut tanken riktigt känner jag.

Det är skitsamma vem du är, vart du ska , vad du gör för andra och minst betydelse av allt är vad du känner.
Så kasta all skit som du jobbar på för att ge uttryck, tryck bara ner allt så hårt du kan.
Satsa istället stenhårt på att bara vara söt och ge jakande svar och inte fundera så jävla mkt så ska du se att livet inte är så tokigt trots allt???!

Och är du som i mitt fall chanslös oavsett ingrepp för att anpassa mallen av ett "vackert" samhälle, tryck ner ändå hårdare så kanske du inte ens märker skillnaden mellan dig och "dom".
Men låt för fan bli att fundera för mkt då blir du bara en belastning för så väl dig själv som andra.
Och det ger dig bara första placering på ugly people.com, om nån ens märker dig.
Har du sån tur kan du faktiskt ta ditt lidande till nästa plan, upplösning.

Over.and.Out

Ställ er gärna i försvarstrappan och skäll om ni vill...
Vet inte om jag fick fram vad jag menade, vart lite ....ja ,underligt det här.