detfinnsingarövare

Återigen så hamnar jag i en skev situation som bör redas ut.

Nej jag har ingen "relation" till någon och jag kommer inte så heller ha på länge. Däremot så finns det nog alltid någon man har ett extra gott öga till. Men det är inte det samma som att ingå i nån form av tvåsamhet.
Vilket jag inte är motaglig för att göra, jag är nöjd i min ensamhet. Även om det ibland kan kännas att nått saknas så är det värt det i längden.
Jag kan flörta vart jag vill, jag kan skeda vem jag vill när jag vill och framför allt ALLTID få ha mitt täcke i fred :)

Som jag beskriver längre ner så handlar det nog inte sånt människor tror alltid. Utan det handlar mer om mitt sätt att överväga om jag ska tillåta mig själv eller inte. Jag gör ett aktivt val i att bli en slav under massa känslor eller ta mig samman och inse vilken dum ide det är att ödsla tankar på något som ändå aldrig blir som man föreställt sig. Jag brukar välja att gå vidare, just för att jag vet att jag trivs sjukt bra med saker som dom är. Dvs där jag styr min båt själv.

Jag vet att många runt mig tycker att jag är knasig. Fröken Flink frågade just : Men Gionna vill du dö helt ensam?
Mitt svar på den blev: Johanna jag känner mig inte ensam. Men om det är så här bra att dö ensam så gör jag heldre det än dör i nån känslomässigsmörja.

Visst, det kan låta bittert. Men det är det sista jag är. Det är inte så att jag gett upp hoppet om livet och kärleken utan att jag känner att just nu så njuter jag gärna av att leva själv vilket jag egentligen aldrig gjort tidigare på samma sätt som nu.

Är det skit knasigt tänkt? :S