detfinnsingarövare

tårarna jag länge försökt pressa fram. Utan lycka. Snart kommer jag ha droppat hela ryggsäcken och kan andas ut igen . Allt kommer ikapp inom sin tid.
Men jag har längtat efter den här dagen när jag gråter och äntligen vet att jag känner igen. Eller tillåter mig själv är vell mer rätt.

Det känns som att bli fri
:)