Samlevnad
Nu känner jag mig så där busig igen , jag har brutit emot en av mina principer.
Och jag mår inte särskilt dåligt över det heller, det var ju rätt trevligt trots allt.
Men kanske inte det smartaste draget i spelet .
Jag känner vell kanske att det inte var min grej att spontant bara mysa med nån. Men man lär vell prova för att veta? Nu kan jag iallafall med handen på hjärtat stå för att det inte faller mig i smaken.
Jag vill att det ska vara påriktigt oavs om det handlar om bara lite kramar eller sex och allt därimellan.
Oh yes! Jag är starkt för Monogami.
Men jag känner mig busig för att jag gjorde det, helt spontant och otippat. Och bara för stundens skull.
Och lite närhet på lika villkor kan vell kanske aldrig skada.
Man känner ju att nått saknas såklart, trots det så gick inte hela världen under.
Lite små pinsamt. Samtidigt sjukt skönt att få känna sig som 14, bara hångla och vara ovanligt blyg.
Kluvet som vanligt det här.
Inget för mig men helt klart värt upplevelsen att få känna sig som en tonåring fummlandes (och då menar jag verkligen fummlandes) i ett pojkrum.
Nu förstår jag ju dom som vill leva/lever så.
Men fan kärlek är viktigt alltså! Det ska ju pirra i magen, då är det som bäst.
