detfinnsingarövare

dessto mer förbannad blir jag!

Idag bor jag i en kommun där arbetslösheten för ungdomar under 25år är såpass hög som 20%, enligt vad många av ungdomarna själva uppger så söker de massor av jobb men får bara avslag.

Redan här kommer min första fundering in...vilka jobb är det ni söker? Hjärnkirurg eller vad?!

(Just nu ångrar jag att jag skriver som från en offentligprivat blogg, finns så mkt jag skulle vilja få ut i det här inlägget)

Det ända jag kan säga är att om ni verkligen , verkligen vill ha ett jobb och ändå misslyckas...
Då ska jag ge er ett tips börja med ett sälj jobb, där du får utbildning i hur man säljer.
Givetvis räcker det inte där utan du måste också ta in dom verktygen du får och använda dom.

För er som verkligen vill, jag understrycker VERKLIGEN vill ha ett jobb men ändå inte lyckats så har ni förmodligen ett problem med att sälja in er själva, såväl i PB som på intervju.
Ni kan inte sälja in den Dyrbaraste produkt ni någonsin kommer besitta.

PRODUKTEN JAG

Jag sitter hejvilt här och gissar och spekulerar, men det finns ju faktiskt en grupp som säger att de VILL ha ett jobb men i ärlighetens namn inte gör många knop för att få ett. Sen finns det en ytterligare värre grupp dom som tycker att det är sjukt behagligt att få pengar tagna av skattemedel.
Och min gissning är att i den här kommunen tillhör de majoriteteten av dessa 20%.

Missförstå mig rätt nu alleman!
Jag har levt ett ganska trassligt liv både ekonomiskt och på andra plan och är givetvis tacksam för den hjälp jag fick. Men mkt av det man trodde var " att hjälpa" stjälpte mer.
Dvs under sosse styre var det jäkligt lätt att fortsätta strula omkring utan att behöva ta konsekvenser för sitt eget handlande. Jag behövde liksom aldrig bli vuxen.
Jag körde själv på alla vanliga ursäkter som dessa ungdomar kör, jag skrev också personliga brev på 5min som min hund tom hade kunnat skrivit bättre.

Någonstans tog det tackolov stopp på mitt glassande på andras skattepengar.

Jag svalde min stolthet och skaffade mig ett jobb med något jag verkligen hade föraktat. Men jag var tvungen för att överleva, och jag lät även mig själv se det jobbet som en öppning för att komma framåt i livet.
Jag VALDE dvs bestämmde mig för att se detta som en väg och en del av min framtid istället för ett jobb jag hatade.
Trots att jag var blyg ,okunnig och LIVRÄDD ibörjan så VALDE jag att skita i mina egna hämningar. Jag VALDE att göra det bästa av sistuationen i ALLA lägen. Trots att jag vissa dagar var gråtfärdig för att jag VALT att göra något obekvämt för mig så är det här lätt det bästa VALET jag gjort i mitt liv.

Svälja min egna jävla stolthet och ta tag i mig själv istället för att låta andra betala.

Idag när jag får min lön och ser hur mkt pengar som går åt till ungdomar som "mig" blir jag less, för jag vet att det knappast motiverar eller tvingar dom att kliva utanför sin trygghetszon.

Hade jag haft rätten att rösta i år hade jag röstat blått!

Sen får ni tycka vafan ni vill om den saken, men nu kanske ni har lite förståelse för varför....om än rörigt inlägg.

Haha, men nu fick jag ut en heldel tankar som gnager iallafall om än rörigt i print!